måndag 28 januari 2013

att försöka visa tusen och en natt - Marrakech - del 1

Fem underbara dagar i Marocko. Fem. Hur gör man en stad rättvisa där folklivet är mer levande än nån annanstans man varit, där dofterna är både härliga och kvalmigt påträngande på samma gång, där ljuset liksom är rosafärgat vart än man tittar, där människornas leenden är varma och varenda plats får en att känna sig som mitt i Tusen och en natt?

Torget Djemaa el-Fna. Foto by sara ulrika.

Koutoubia-moskén, ett vackert fönster i Jardin Majorelle och apelsinträd, överallt apelsinträd. Foto by sara ulrika.

Vi reste tidigt och kom fram när solen stod som högst på himlen. Och efter en timma och tio minuter i väntan på att få passen stämplade av en man som såg ut att ha cirka noll humor, eller åtminstone ha fått en osedvanligt besk kopp mint-te till frukost, kom vi ut i solen på andra sidan. Eftersom de flesta små hotell som ligger inne i medinan erbjuder hämtning (något säger mig att det är av rent egoistiska skäl, dvs de vill gärna att gästerna faktiskt hittar till hotellet) förväntade vi oss en fin liten skylt med namnet Riad Alwachma på men tji. Senare skulle det visa sig att medan vi stod i passkontrollkön och fnissade oss varma och pratade strunt om kulturtanter i röda Dame Edna glasögon och passtjänstemän utan humor hade vår skjuts high-jackats av just två kulturtanter med bred stockholmsaccent som menat att noooooooboooodyy ellse was theeeeeere but just us löööööööövly laaadies *blink*blink*blink. Ja jo. Så kunde det ju ha varit. 

Hursomhelst förbarmade sig en mycket vänlig marockan med ett varmt leende och mjuka ögon sig över oss och ringde och pratade med vårt hotell och förklarade med hög röst på både arabiska och franska att jomenvisst skulle två sneseglade stackars svenskar nog kunna transporteras till rätt ställe. Och två och en halvtimma efter landning landade vi också. I den vackraste, mest varmhjärtade lilla riad mitt inne i den medeltida medinan. Väl inne på rummet gick jag mest runt och sa ooooo och waaauuuuu och drog mina fingrar över linnegardiner, snidade trädetaljer och t o m toapappersrullehållaren som nog är bland det vackraste jag sett. Sen dog vi trötthetsdöden i två timmar innan vi tog oss ut i den ljumma kvällen, peppade till max inför vårt första möte med Marrakech.

Kväll på Riad Alwachma. Foto by sara ulrika.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar