tisdag 29 januari 2013

tisdagskramar och hemlängtan



Tisdagar är apdagar. På alla sätt. Det har jag som bekant mässat om förr. Idag är inte på nåt sätt annorlunda. När klockan ringde tog det alldeles för länge innan jag kunde övertala mig själv att ens försöka stiga upp och när jag väl var uppsutten i sängen kom den nyduschade, nyponfräscha dottern upp för trappan och urbrast med ett glatt leende: oj va du ser trött ut idag mamma! Det är helt enkelt nåt speciellt med att ha barn som på ett ärligt sätt påpekar grejer om en själv som man helst vill glömma. Men trots den monumentala aptröttheten, den lätta stressen över att inte riktigt hinna allt man vill och ett Kalmar försänkt i dimma tjock som ärtsoppa så får jag nog erkänna att den här tisdagen artat sig hyfsat ändå. Jag har haft bra möte, ett spännande telefonsamtal med min norsk-tysk-svenske mentor, ätit lunch med en mysig kollega som får mig att skratta så där så det bubblar i magen och jag har upplevt min första semle-kram med några kollegor. Vilket i och för sig låter värre än vad det är inser jag nu.

foto by sara ulrika.

Ikväll lämnar jag iallafall Kalmar och åker hem till ön ute i Östersjön där min förhoppning är att, nånstans mellan möten och planeringsdagar, hinna känna doften av vinterblåsiga hav, krama en pappa som fyller år och ägna tid åt de delar av familjen man inte träffar så ofta. För även om jag trivs där jag är så finns en hemlängtan som med jämna mellanrum gör sig påmind och känns lite extra i ett mjukt hjärta som mitt. Och även om det nuförtiden inte alls är samma sak att åka hem, så är det ändå alltid mitt hemma. Det är där jag föddes, där jag fick min första kyss, födde mitt första barn, har min stora och något brokiga familj, förlorade någon älskad alldeles för tidigt och för att få vara lite morbid, där jag hoppas jag får avsluta mina dagar. Så nu tar vi tag i det sista på jobbet och sen åker vi hem. På riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar