onsdag 27 februari 2013

87 dagar i en nittiocentimeterssäng


 Via

I söndags hade jag äntligen efter 87 nätter i en stenhård nittiocentimeterssäng fått fatt i en bred dröm till mitt sovrum. Ja, sovrum och sovrum förresten. Jag bor egentligen i nån form av allrum/hall på övervåningen medan mina två döttrar huserar i de två sovrummen däruppe. Delvis handlar det om ren och skär överlevnadsstrategi. Faktum är att utan dörrar att stänga till deras infernon av klädhögar och papperskaos hade nog ingen av oss levt så länge som vi har. Men dels är det också för att jag på nåt konstigt sätt ansåg att jag sover ju ändå bara där vilket i och för sig var medan jag fortfarande ägde uppfattningen om att jag skulle leva ensam typ resten av mitt liv. Hur eller hur. I mitt hus finns en sjuhelsikes svår trappa som på sina håll har vinklar som man knappt trodde vara möjliga även om det faktiskt handlar om ett hus byggt 1928. Efter att ha mätt alla möjliga vinklar och hörn och hypotenusor så hade jag (tyckte jag!) kommit fram till att 120 centimeter borde gå upp för trappan. Sagt och gjort. Söndag kväll var det jag som med hjälp av en vän baxade ut den fantastiska sängen i jobbilen, körde hem till landet och.............trumvirvel....................

SÄNGJÄVELN FASTNADE I TRAPPAN!

Asförbannad svepte jag två glas rött medan jag gick omkring och mumlade svordomar och hotelser om att elda upp hela skiten alternativt riva trappan och bygga en ny i blotta förbannelsen. Någon stund senare hade jag sansat mig och började istället göra upp briljanta planer för hur jag minsann ska kunna bygga ett nytt rum åt mig, bara mig, där jag och min fantastiska säng ska få plats och jag ska få ett eget rum med dörr där jag kan stänga in mig när behovet av att stillhet utan snattrande tonårsmunnar blir överväldigande. Men fram tills dess står sängen lutad mot väggen i matrummet och blir sparkad på i tysthet varje gång jag går förbi. Och tålamodsbefriad som jag är när det gäller såna här saker så känner jag att det förmodligen inte kommer dröja längre än till helgen innan en vägg har skruvats upp och halva huset är uppochnedvänt.

Kanske borde jag försöka sova på saken i min nittiocentimeterssäng. Eller ringa en snickare. Typ. Nyss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar