måndag 11 februari 2013

att ha varit hemma hos Yves Saint Laurent

skyltning till casablanca, arkitektur och växter i jardin majorelle. foto by sara ulrika

Den sista delen i mitt lilla resereportage från Marrakech tar er med hem till modeskaparen och ikonen Yves Saint Laurent. Inte för att jag är nån riktig fashionista direkt, jag gick t ex till jobbet iförd ett par nyinköpta svarta snowjoggings imorse och var dödligt nöjd med hur varma de är och couldn't care mindre att de är rätt fula. Fast fulsnygga ändå på nåt konstigt vänster. Jaja, hursomhelst så ägnade vi sista dagen i Marrakech åt att besöka Jardin Majorelle, den botaniska trädgård som skapades  av Jacques Majorelle under åren 1920-1930. 

YSL-monumentet, en av gångarna i jardin majorelle. foto by sara ulrika

Vad har då detta med YSL att göra? undrar kanske ni. Jo, han köpte nämligen huset och trädgården under 1980-talet och älskade tydligen både Marrakech och trädgården så mycket att hans sista vilja var att hans aska skulle spridas i trädgården efter hans död. Så nu står ett minnesmärke över YSL och han själv vilar under taket av prasslande bambu som böjer sig ödmjukt i vinden i sällskap av exotiska fåglar, agaveplantor, vackert krattade, zen-inspirerade planteringsytor och porlande vatten. En underbar plats faktiskt som helt stängde ute stadens larm.

essaouira, utsikt från sovrummet. foto by sara ulrika

Efter besöket i trädgården gick vi till busstationen och fixade biljetter till Essaouira, en mindre fiskestad vid atlantkusten, cirka tre timmars bussfärd från Marrakech. Vi hade redan innan vi åkte bestämt att vi behövde andas havsluft och kanske se någonting annat än bara Marrakech, så sagt och gjort, på fredagen bar det av. Vi anlände strax efter lunch till ett solkysst och havsdoftande Essaouira där vi strosade i små gränder och lät de vita husen med de havsblå dörrarna blända oss. Vi satt ned vid fiskgrillarna i hamnen och åt nygrillad red snapper med bröd och sallad, drack café au lait i eftermiddagssolen och när kvällen kom var vi rätt nöjda med att vi tagit oss till en annan del av Marocko som på ett sätt var väldigt likt Marrakech men som andades ett lugn och en stillhet som vi nog behövde så där de sista dagarna innan hemfärd. 

Och nästa gång det blir Marocko, ja då blir det nog mer berg och vandring, mer berberbyar och kanske en ökensafari. För ett är säkert, vi kommer tillbaka. Mer än gärna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar