fredag 8 februari 2013

att trycka på paus och låta saker vara som de är

Så blev det äntligen fredag igen och jag känner mig som en urvriden disktrasa. Det har varit mycket på jobbet och den senaste tidens flängande tar ut sin rätt. Jag är trött. Aptrött. Och mitt i allt det där så känner jag att jag en nattsvart syn på livet. Och det är nog inte mer än så det kommer att vara en tid fram över. För precis som jag skrev i mitt första inlägg om att vända blad och börja nåt nytt så kommer det att krävas att gamla ledsamheter får ett avslut för att den där vändningen ens kommer att bli möjlig. Ett sätt att komma vidare tror jag är att acceptera att det måste få ta tid. Jag har varit med om vad som förmodligen skulle anses som lite lite för mycket till och med för en normalt rustad person och trots att jag är duktig på att hålla masken och le, prata och skratta som om inget i världen påverkar mig så är jag oerhört ledsen inombords över hur livet behandlat mig på sistone. 


Så jag trycker på paus för den här veckan, välkomnar fredagen och ser fram emot en helg utan måsten och krav. Dagarna ska bara fyllas med vad jag än vill göra och orkar. Jag ska krama mina döttrar varma, dricka kaffe sittandes i sängen fortfarande i pyjamas när klockan är sen, läsa, krypa upp i soffan med en filt och bälja i mig sjuka mängder te, se några riktiga tjejfilmer och lipa en smula, lyssna på John Mayer till jag knappt orkar mer, tapetsera en vägg i rent terapeutiskt syfte och kanske hålla en varm hand i biomörkret. 

Och nånstans där mittemellan, hoppas på att allt det ledsna så småningom kommer ut så att hjärtat känns lite lättare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar