torsdag 7 februari 2013

i nästa liv ska jag äga en bokhandel i Paris

Älskar ni böcker lika mycket som jag? Egentligen vet jag inte vad det är som gör det; de svarta bokstäverna mot det bleka pappret, orden och meningarna som ibland är formulerade så att de berör mig i ända in i själen och får mig att både skratta och gråta; eller att böckerna i sig är ett sätt att reda, ett sätt att drömma mig bort för en stund. Det finns en hel del böcker som rört mitt innersta väsen, där orden har fått mig att vika hundöron eller sätta markeringar så att jag lätt ska kunna ta fram boken igen och läsa orden om och om igen. Som Bodil Malmstens Finistere-böcker, Paulo Coelhos Alkemisten eller Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Jo, jag är nog en sentimental själ, en känslomänniska deluxe som lever, andas och känner mig igenom både böcker, musik och film. Och det finns så mycket bra av alltihop därute. I nåt inlägg kanske ni får veta mer om de sistnämnda.


Jag älskar bibliotek och antikvariat. Det finns så många bibliotek i världen jag skulle vilja besöka att jag nästan skulle kunna fylla ett halvt år med bara biblioteksresor, den andra halvan hade jag nog fyllt med kyrkobesök. Och jag är helt övertygad om att jag i nästa liv ska äga en bokhandel i Paris, ett litet kryp-in med dämpad belysning och där tummade exemplar av svårmodig fransk litteratur trängs på hyllor av gamla plankor, där man kan njuta en café au lait och frasiga chokladcroissanter sittande i gamla chesterfieldfåtöljer medan man bläddrar i nån oemotståndlig titel. En plats dit man kan komma en sen kväll för att dricka ett glas rödvin över ett samtal kring Madame Bovary.

Den senaste boken jag läste var inte alls Madame Bovary och inte alls nån annan svårmodig fransk titel utan Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Och jag tyckte om den. En fantastisk historia berättad med ett språk som förför och gör att läsaren sugs djupare in i handlingen samtidigt som man utvecklar en sorts kärlek till bokens huvudperson, den vanställde och olycksalige Hercule Barfuss. Det är en vidunderlig historia på många sätt; hemsk och skakande, kärleksfull och krävande, sorgsen och vemodig men samtidigt full av ljus. Har ni inte läst den så gör det. 

Den är värd din tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar