onsdag 20 februari 2013

öppet brev till ett svinkallt februari



Kära februari,

Idag är en sån dag när jag är mer än säker på att jag borde ha stannat i sängen. Anledning? Jo, för medan jag fantiserar om solens strålar som letar sig in genom mina persienner och kittlar mig i näsan, och jag drömmer om fågelkvitter och blåsippor, kaffe på altanen och nyklippt gräs mot mina tår så envisas du, ja just DU, med att först ge oss lite försmak om vår med grönknoppiga rabatter och fågelkvitter för att sen, inom loppet av 24-timmar, spöa skiten ur oss med ett fantastiskt hällregn och sen en sjuhelvetes snöstorm på det. Tycker du att det är roligt?! Jag är en rätt enkel människa. Jag behöver inte mycket för att vara lycklig. Men efter fyra månader vargavinter blir jag ganska ledsen av falska, beräknande och drömförstörande individer som du. Javisst har du rätt. Det är fortfarande vinter och du tycker kanske att du har rätten på din sida som den vintermånad du är. Mhmm. Men är det rätt att gömma blixthalka under ett lager pudersnö? Att skicka blästrande sidvindar med ishagel? Att få människor att frysa så in i märgen att allt hopp om någon form av ljusnande vårdagar går upp i isrök? Idag halkade jag minst trettiofem gånger på väg till och från bilen. Tur för dig att jag inte är 83 och har en svag höft. Och du vet att min bil inte tycker om kyla och is! Det har vi redan pratat om, eller hur?! Så tack vare dig har jag nu vindrutetorkare som ser ut som ett plockepinn i dåligt skick, ett centrallås som inte alls är särskilt centralt längre och tre dörrar som vägrar öppna sig bara för att de är så rädda att släppa in dig och din förbenade kyla!

Jag känner nu att jag inte har nåt annat val än att vara ärlig mot dig.

Jag tycker inte om dig längre.

Frusna hälsningar
Ulrika

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar