lördag 23 mars 2013

the past is just training, it doesn't define who you are.


1,3,4,5 härifrån resten är foto by sara ulrika

En fabulös lördag senare sitter jag med benen i kors bland kuddarna i soffan och väntar på att en vitlöksstinn potatisgratäng ska bli klar. På golvet sitter dottern framför spisen där det eldas med snustorr björkved och bakom mig ligger mannen utspilld i sängen med katten på bröstkorgen. Och om bara en halvtimme är det Earth Hour och vi kommer att äta middag i ett nedsläckt hus med massor av flämtande stearinljus omkring oss och på nåt sätt känns det som om det finns bra många sämre sätt att äta en lördagsmiddag på. Vi har som sagt haft en fantastisk lördag med solsken från en klarblå himmel och solen har fått oss att kisa och prata om hur bländande ljuset kan vara på öar som Öland. Idag har vi hälsat på mannens fine vän Pelle som har Galleri Svalan i Borgholm där det var vernissage för en utställning om Ola Rosling och hans vansinnigt vackra måleri. Vi gick runt en lång stund och sa ohh och titta, den hade väl varit fantastisk hemma och mannen fick sätta sig ner en stund och göra ekonomiska överslag i huvudet för att vissa verk var så fina att det kändes sjukt svårt att inte ta med dem hem på en enda gång. Och efter skratt och samtal om Barcelona och Carlos Riuz Safón, roadtrips till Ukraina och mer konst lämnade vi dock galleriet utan minus i plånböckerna och begav oss istället till Ekerum där vi åt en jättegod lunch bestående av lax med räkröra och örtsmörslungad potatis. Där satt vi länge och bara tittade på utsikten och pratade om hur himla bra man kan ha det på Öland en lördag i mars. Och strax därefter satte vi oss i bilen igen och åkte vidare för att gå på ytterligare ett vernissage, den här gången på Kalmar slott, där Kunglig Vintage visades upp för en skara utvalda. Klänningar i svagt belysta montrar glittrade mot oss i vitt, grönt och rött och vissa hade så smala midjor att man inte kunde låta bli att undra vad prinsessor egentligen åt 1930. 

Men nu är vi alltså hemma igen i det lilla huset på landet och en lördag är snart över som lämnat lite mer värme och glädje i hjärtat och nånstans känns det helt jefla fantastiskt att sluta en lördag med värkande mage och kinder efter en massa skratt och huvud och hjärta fullt av nya fina minnen. 

Det, det måste helt enkelt vara nästan det bästa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar