onsdag 10 april 2013

att ventilera sånt som driver en till vansinne

Kalmar konstmuseum. Det finns få saker som retar upp mig så mycket som när Kalmar konstmuseum kommer på tal. Ja, museet var omdiskuterat redan när det byggdes och som arkeologstudent fick jag rena rama gräddfilen rakt i i den hätska debatten som omgärdade bygget som var allt annat än okontroversiellt. Det skrevs spaltmeter om vilken våldtäkt på det kalmaritiska kulturarvet som bygget innebar. Historiker och arkeologer skrev långa, sakliga men ytterst arga, inlägg om bristen på intresse från både politiker och kommunpampar att ta tillvara på möjligheterna till en ordentlig arkeologisk undersökning av området i stadsparken (för er som inte är bekanta med detta så byggdes konstmuseet i vad som var den centrala delen av det medeltida Kalmar) som gavs när det ändå fanns beslut att bygget skulle bli av. Men det är inte detta som retar en normalkunnig kulturintresserad som mig.


Vad som retar mig är hur man, när man ändå byggde ett nytt konstmuseum i mångmiljonklassen, kan låta en verksamhet bedrivas på ett sånt sätt som man hittills har gjort. Antalet besökare minskar för varje år och har snart nått botten, konstmuseets vänner blir färre då många väljer att inte förnya sina medlemskap och helt ärligt kan jag knappt minnas när någon av mina konstintresserade vänner sa något positivt med orden Kalmar konstmuseum i meningen. Med risk för att sticka ut hakan långt vill jag mena att det finns flera, några mer uppenbara än andra, anledningar till att det har blivit så här. En av anledningarna är de ytterst smalspåriga och enkelriktade utställningarna med fokus på östeuropeisk samtidskonst, där merparten av vad som visas dessutom är installationer (vilket helt krasst i sig är ett jefligt svårt medium för många besökare att förstå och ens uppskatta). En annan stor anledning, som egentligen är hela grundproblemet, är att de ansvariga för verksamheten bedrivit denna som om det vore en konstsalong där de visar upp sina egna favoriter, skit värt vad publiken tycker om det. Ett annat problem, som egentligen är ett stort jäkla problem för hela besöksnäringen i Kalmar, är bristen på givande samarbeten. Är det så här i många svenska städer? Att varje institution/verksamhet tycks ha mottot: var man för sig själv!

Personligen välkomnar jag den förändring som konstmuseet står inför. Däremot tycker jag att det är beklämmande att man tycks vilja fortsätta att ha snäv östeuropeisk samtidskonst som huvudfokus. Om konstmuseet gjort lite omvärldsresearch så hade de snart sett att flera andra sådana försök (som t ex Baltic Art Center på Gotland) till verksamheter gått i graven med skämskudde framför ansiktet. Hade man varit smart hade man surfat på den framgångsvåg som Kalmar slott erfarit de senaste åren genom att prata möjliga samarbeten. Slottets goda satsningar på sommarutställningar som Picasso och den nu invigda, inlånade utställningen från Livrustkammaren, Kunglig vintage, hade med lätthet kunnat utvecklas till ett koncept innefattande både slottets utställningar och en på konstmuseet.


Och jag kan inte annat än att tänka hur galet bra det hade varit om någon där kläckt idén om att låna in Carl-Johan De Geers utställning Vi hade fel, som visats på Waldemarsudde under våren, och visat den på konstmuseet under samma tid som slottets vintage-utställning pågår. Det tror jag, tillsammans med ett bra upplägg med visningar och en insats mot media, hade kunnat vara en bra nystart för konstmuseet. Konstmuseer är viktiga, även de lokala. Och även konstmuseer med "smalare" inriktning kan lyckas. Det visar inte minst Magasin 3 i Stockholm som i år är en av de nominerade till Årets museum tillsammans med Jamtli och Fredens hus i Uppsala.

Potentialen för ett levande välbesökt konstmuseum i Kalmar är i min mening enorm. Det saknas bara god vägledning, lite vinnarskalle, sänkt stolthet och ett sjuhelsikes jeflar anamma. Och en viss kunskap om marknadsföring liksom bra kontakter med media. Allt det här kommer dock serverat. Kanske dags att nån påminner ledningen om det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar