torsdag 18 april 2013

some people feel the rain. others just get wet.



Regn har alltid haft en lugnande effekt på mig. Kanske är det för att jag i grunden är en fladdrig, känslostyrd människa som på nåt sätt är som mest högpresterande när deadlines är nära och fyrtiotre bollar är i luften samtidigt. Men samtidigt behöver en sån som jag en balans, något som tynger ner och lugnar, något som får hjärtat att klappa långsammare och i takt och sinnet att stilla sig. För mig finns det några saker som har sådan effekt på mig. Havet. Ni vet den där underbara känslan av att stå nästan ensam på en strand och känna den salta luften i näsan, höra ljudet av vågorna som rullar in och den ständiga förundran över hur färgerna i ett och samma hav kan förändras så brutalt beroende på väder och årstid. Sen är det regnet. Att höra smattret mot en ruta, att sitta inne och blicka ut över en stad försänkt i ett grått dunkel och livgivande vattendroppar lugnar min själ och får mig att känna mig mindre stressad. Och idag behövs det. Jag är tröttare än nånsin och behöver samla mig för att orka hela veckan ut. Längtan efter helgen och vila är enorm liksom längtan efter att få känna mannens skäggstubb mot min panna igen. Men jag får vänta lite, lite till. Helgen är knappa två dagar bort och mannen kommer hem från Barcelona om bara nån dag. Jag ska orka. Jag måste det.

Och med lite regn, kaffe och drömmar om helgens vila så borde det väl vara möjligt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar