måndag 22 april 2013

utsikten från mitt sovrumsfönster

Helgen var kort. Alldeles för kort. Och precis som vanligt hade jag himmelska tankar om läsning, kaffedrickande med fötterna vilandes i mannens knä och andetag som skulle räcka jorden runt och tillbaka igen. Men även om helgen var kort var den alldeles alldeles underbar. Vårsolen har lyst, barnen har varit glada, vi har ätit brunch och druckit kaffet i trädgården och hunnit med att minska den där listan med en massa måsten någorlunda.

 Min trädgård sett från mitt skrivbord. Foto by sara ulrika.

En sån sak är att jag numera har ett sovrum. Ett alldeles eget rum med en dörr och en plats där jag kan sitta framför mitt fina ärvda skrivbord och skriva med utsikt över min trädgård. Min alldeles egna trädgård som trots tysk buskromantik är ohyggligt vacker i kvällsljuset när himlen blir rosa. Och jag kan inte annat än att älska så mycket med det jag ser härifrån. Som den snirkliga järngrinden, de två ståtliga kastanjerna som står i rad längs med gången och havet av blå och vit scilla som bäddar in alltihop. Här kan jag andas, här finner jag vilan i det lilla och det vackra.

Och jag tänker att alla borde ha en sån här alldeles egen plats. En plats där andningen blir lugn, där hjärtat slår i lagom takt och det finns gott om plats för vackra saker och sånt man bara kan behöva efter långa dagar som går fram i tornadotempo. Lugn alltså. 

Fullkomligt underskattat om du frågar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar