tisdag 28 maj 2013

choose a job you love, and you will never have to work a single day inyour life.

1. Hjärtformad nit (sen vikingatid) 2. Nyckel i järn (odat), 3.Student in action 4. Anglosaxiskt mynt, präglat ca 1035 5. Mycket ska dokumenteras i fält 6.Bältespänne (ca 1000-1100) 7, Sammansatt enkelkam, ca 1100. foton by sara ulrika

Jag har världens bästa jobb. Det har jag sagt  förut. Men vissa dagar är det verkligen lite bättre än annars. Som idag. Solen har lyst från en klarblå himmel, vinden har varit ljum och alla mina superentusiastiska, duktiga studenter har jobbat på enormt bra. De är nästan 40 personer i blandade åldrar som läser andra året på arkeologiprogrammet och jag får lov att vara deras lärare. Jag. Som för tio år sen bestämde mig för att skola om mig till konsthistoriker efter en karriär med blandade jobb i bagaget och sen genom snåriga vägar istället råkade fastna i arkeologin. Och det är nog det bästa som hänt mig. 

Vad som är så spännande? Jo, det ska jag förklara för er. Att ha ett jobb där man får chansen att ta del av en förseglad och sedan flera hundra, ja ibland tusen, år gömd historia. Oavsett om det handlar om föremål eller en individs öde så är det för mig minst lika hårresande spännande och jag får gåshud när jag tänker på att jag, eller vi som gräver, är de första på så lång tid som får hålla föremålet i handen igen. Som myntet/smycket i mitten av bilden. När myntet kom fram idag var Matilda som grävde fram det förmodligen den första sen den där dagen myntet/smycket tappades (kanske av sin ägare, kanske rent av en ung kvinna i samma ålder) som höll det i sin hand på närmare 950 år. Just nu är det exakt DEN känslan som driver mig framåt. Att se hur det lyser av intresse, entusiasm och glädje hos de studenter som bara är i början av sin studietid och karriär. Att få dem förstå betydelsen av det vi gör, det fantastiska i att få vara en del av det vi kallar vårt kulturarv. För det är just där vi är. Mitt i vår gotländska historia.

Och jag kan inget annat än att älska det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar