måndag 6 maj 2013

det finns platser som är så sagolikt vackra att man tappar andan


foto by sara ulrika

Det är helt fantastiskt hur en plats som varit ens hem under så många år fortfarande kan ta andan ur en när man möter den på nytt, även om det inte gått så lång tid sen sist. Men ön är sagolikt vacker i vårljuset och havet har vaknat till liv och fått en ny, grönblå nyans som förebådar sommar och sandstrandsliv. Jag har jobbat min första dag och fått en hel del gjort. Ett fyrtiotal förväntansfulla studenter undervisas på skolan den här veckan för att sen släpas ut i fält och få lära sig hur man blir arkeolog. 

Men det bästa med det här är att när kvällen kommer kan jag gå de knappa 300 metrarna ner till stranden, andas den friska havsluften, höra ljudet från vågorna och känna hur den mjuka, finkorniga sanden silas mellan mina fingrar. Det här är livskvalité för mig. Så efterlängtat, så behövligt. Och jag kan inte tänka annat än att alla, verkligen alla, borde få uppleva Gotland nångång i livet.

Det är som att andas ren livskraft det här. Att omlokalisera för en tid, jobba med lite annat, andas havsluft och sila sand mellan fingrarna på kvällspromenaden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar