tisdag 21 maj 2013

Ingen skulle nånsin klappa Pluras mage på det sättet

Den senaste veckans debatt om klädföretaget American Apparels minst sagt kvinnoförnedrande reklam och display av sina "unisex" plagg har nog inte gått nån förbi. Precis som enormt många andra tycker jag att det är en underdrift om man säger att det är förjävligt att det ska vara sån skillnad mellan hur män och kvinnor framställs i reklam och sk. modefotografering. Men trots det här tycker jag att det finns en poäng i vad många andra också har sagt, att om vi bara förfasar oss över detta i sociala medier, ja då kanske vi bara ger företagen vatten på sin kvarn och ökar deras möjligheter att tillskansa sig mer uppmärksamhet.

Idag när jag stod mitt ute på åkern med mina studenter fick jag ett sms av en kollega. Hon skrev att en för henne hyfsat okänd medarbetare (vi är närmare 80 pers på jobbet) hade stolpat fram till henne i personalköket och klappat henne på magen och sagt: åh vilken fin bebismage du har! Nä. Hon är inte gravid. Och då slog det mig. Här har vi en annan grej som aldrig händer män. Ingen jävel, och absolut inte nån annan man, skulle nånsin stappla fram till en man med världens jefla kulmage, klappa på den och utbrista oj vilken fin! där har du lagt många öl va?


Vad är det då som gör att folk tycker att det är okej att gå fram till en i det närmaste okänd person och klappa på magen (oavsett om man faktiskt är gravid eller inte) och påpeka vad fin den är? Saknar folk spärrar, känsla för vad som är deras sak att kommentera? Eftersom min kollega har en fantastisk sinnesnärvaro bet hon ifrån med orden: nä du, jag är faktiskt bara fet! varpå människan lommade skamset iväg. Är det verkligen så illa ställt att om vi kvinnor inte har slanka figurer och magar platta som ekplankor eller om vi bär bylsiga kläder så är det ok att förutsätta en graviditet, och framförallt anse att det är rätt att kommentera saken? Jag kan bara tänka att det finns så enormt många tillfällen det kan bli oerhört fel. Som om den vars figur man kommenterar faktiskt är ofrivilligt barnlös. För att inte nämna vilken otrolig inkörsport för dålig självkänsla och kroppsfixering en sån kommentar kan utgöra om den drabbar en person som är mindre rustad att hantera den.

På nåt sätt har jag jefligt svårt att tro att nån skulle ge sig på t ex Pluras figur på ett liknande sätt. Men å andra sidan så lagar min kollega inte lunch på jobbet i bar överkropp heller för den delen. Bara det fenomenet inbjuder ju till en helt annan diskussion om skillnaden mellan män och kvinnor. Men det, det är ett helt annat blogginlägg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar