lördag 1 juni 2013

att ha regnlördag utan att det gör det minsta


Jag åkte hem i helgen. Efter att snart ha varit hemifrån i fyra veckor kände jag en sån enorm längtan hem till mitt eget: min egen säng, min kaffebryggare och min trädgård. Men framförallt längtade jag så det nästan gjorde ont efter mina döttrar och mannen som jag delar min tid med. Och det är nog så att det där med borta bra men hemma bäst stämmer så bra in på mig att det nästan är skrämmande. Jag är helt klart en sån person som tycker det är underbart skönt att komma bort ibland men som samtidigt längtar hem efter bara nån dag. Likadant är det när jag reser. Jag tycker oftast det är helt fantastiskt, men hemlängtan kommer smygande efter bara ett kort tag och ligger där och smyger tills det är dags att åka hem igen.

Idag smattrar regnet mot rutan och vinden är fuktigt junivarm, det doftar blöt jord och marken blir gul av all pollen som trillar ner från träden. Och jag tänker att det gör inte ett endaste dugg att det regnar. Jag har varit ute i tre hela veckor med sol och vind och behöver nån innedag eller två för att känna det där vilsamma lugnet komma över mig. Jag och yngsta dottern har lämnat mannen på bussen för färd mot huvudstaden men hon och jag tar en hemmahelg och ägnar dagen åt att spela kort och fika. Kramas en massa och viska till varandra att fy vad det var länge sen vi sågs, jag har längtat såå efter dig. Och ikväll ser vi hyrd film uppkrupna i vardagsrumssoffan, bara hon och jag, och äter smågodis. Och även om jag älskar mitt jobb och det jag får vara med om på Gotland så är det förbaskat skönt att vara hemma i sitt eget. För här får man kramas med dom man älskar mest och bara vara innan det är dags att ta tag i en ny vecka igen. 

Och det. Det är nåt jag verkligen behöver just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar