fredag 28 juni 2013

damaged not broken



Okej. Så det där med en doktorandtjänst i Uppsala gick åt pipan. Jag är inte ledsen för det. På nåt sätt visste jag redan innan att mitt projekt är bra, men inte perfekt. Det finns saker att jobba på. Men jag blev kallad till intervju och i mailet stod det Congratulations! You have been chosen out of 41 to interview for the PhD position. Vi var tre som fick den kallelsen. Topp tre kändes det som om man kommit. Topp tre trodde de flesta att vi hade kommit, inklusive min handledare. Jag intervjuades. Det kändes fint. Jag fick svar idag. Det stod inte mellan oss tre. Utan sex. Tre till som vi inte fått veta var med i spelet. Jag är ledsen för det.

För även om det var så att jag var nästan 100 på att jag inte skulle få själva tjänsten hade rankingen topp tre inneburit att jag kunde söka extern finansiering och påbörja min utbildning. Med de andra tre i leken hamnade jag utanför den rankingen. Jag gjorde bra ifrån mig. Jag är nöjd med det jag presterat, vilket är långt över förväntan eftersom det mer eller mindre är första gången jag söker. Men jag är besviken över att det fanns tre till som jag inte visste att jag slogs mot. Kalla mig Don Quijote.

Jag är lite naggad i kanten idag. Men jag är inte nere för räkning. Jag får ta nya tag. Men inte idag.

Som skadeterapi tänker jag dricka jag sjuka mängder kaffe, krama min dotter och måla om köket samtidigt som jag funderar på den där förbannade Paris-resan som jeflaranamma måste bli av. Nu mer än nånsin.

Besvikelse alltså. Åt helvete på en fredag om ni frågar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar