tisdag 4 juni 2013

om ett skratt förlänger livet lär jag bli asgammal

Ikväll har jag tankat skrattenergi. Så välbehövligt och så fantastiskt att jag känner mig som en ny människa. Min systerdotter som är fem år yngre än jag själv har hälsat på här hos min pappa ikväll och det är alltid lika galet när vi ses. Trots att det kan gå månader mellan tillfällena så faller vi rakt in i där vi var sist och skrattar, pratar i mun på varann och försöker komma i fatt med det som hänt sen sist. 


Och det är nåt speciellt det där faktiskt. Att ha människor i ens liv, oavsett om det handlar om familj eller vänner, som det kan gå jättelång tid mellan gångerna man ses med men som när man träffar varken känns krystat eller spänt med, utan snarare ungefär som om man sågs igår. Jag är välsignad med några vänskaper i mitt liv som jag har riktigt kul med, där det alltid är nära till det där skrattet som är så otroligt viktigt för hur man mår och hur man upplever det här livet som man lever. Som Cilla, min kollega på jobbet, som skickar små vansinniga sms medan jag är på Gotland som får mig att kikna av skratt och längta lite extra till jobbet därhemma. Eller som Linda, min fina vän som jag känt i många många år nu, som har ögon som skrattar på ett helt ljuvligt sätt när munnen gör det och som alltid alltid finns där även om vi numera bor långt ifrån varandra. Och precis som det är viktigt att man kan skratta med kollegor och nära vänner tänker jag att det är minst lika viktigt att man kan skratta i den relation man lever i. 

Och det gör jag det med, ofta.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar