tisdag 30 juli 2013

om en karlskronavisit, fuktjogging och jobbpeppen

Eller bristen på kanske man borde ha skrivit i inledningen. Jag är alltså p.å j.o.b.b.et! Igen. Sjukt pepp om ni frågar mig eftersom dagen inleddes i heltäckande galon. Joråsåatte. Det ösregnar nämligen i Kalmar och som vuxen tycker jag mig skönja en särdeles brist på dagar man får klä sig i galon. Om man nu inte är lagd åt det hållet, ja hmm ni vet nog vad jag menar. Och på jobbet råder det hallelujastämning förstås. Inte en käft jobbar. Utom jag. Och cirka åtta till. Men vi kör på. Hurra för det! Nu hoppas jag bara på att några fler galonklädda kommer till visningen av utgrävningarna kl. 16.30 för det är förfärligt trist att visa dem för sig själv.

I Galjonshallen finns det många stora gubbar och gummor.
Igår var det också ganska trist väder. Och eftersom vi spenderade hela halva söndagen med att göra ungefär ingenting tyckte vi att det vore kul med en spontanutflykt. Karlskrona lämpar sig utmärkt för det ändamålet. Så vi for dit. Marinmuseum är faktiskt en riktigt trevlig upplevelse. För de flesta verkar det som iallafall. Jag gillar galjonshallen bäst. Där finns det sjukt stora galjonsfigurer som man känner sig vansinnigt liten när man står under. Utsikten är det inget fel på heller.

Finaste hjälmdottern i världen.
Dottern gjorde sig som vanligt på bild. Även i militärhjälm. Hon tyckte nog det bästa var när man kunde gå ner under vattenytan och se vrakdelarna på botten genom glasrutor. Där simmade det abborrar som man knappt såg för att vattnet var så grumligt av alla alger. Vi skickade självklart en bild på oss båda i hjälm till den äldsta dottern som ju jobbar på Gotland. Helt enkelt för att visa hur det skulle sett ut om Söderströms drog i krig. Som tur (på flera flera sätt än ett) kommer det nog aldrig att behöva ske.


Efter det åt vi imponerande mängder glass, vilket man alltid tycks göra i Karlskrona. Dock inte på Glassiären som alla andra gör. Där var det kö deluxe och vi hade inte mycket lust att stå i regnet och köa för glass i 40 minuter. Hur god den än må vara. Men vi hittade ett annat ställe där jordgubbssorbeten var supersmaskig och chokladglassen sådär chokladig och len som den bara ska vara. Sen åkte vi hem. Det var typ sjuhundra procents luftfuktighet och självklart bestämde jag mig för att springa en vända. Fem kilometer på ren vilja kan jag lova. För det är rent olidligt att springa när luften darrar av fukt och antalet syremolekyler är lika med noll. Men jag tog mig runt och jag var sjukt glad för det, njöt varje stund i en iskall dusch efteråt och åt mig mätt på teriykilax. Sen somnade jag i soffan framför Bond.

Och idag. Sjukt pepp för galon. Heja tisdag!

Foto 1 & 2 ä tagna av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar