tisdag 27 augusti 2013

saker som övergivenhet, Justin Timberlake och nötchokladtårtor har gemensamt



De trängs i mina drömmar om natten. Just nu kastas jag mellan drömmar om hur jag förlorar alla jag nånsin brytt mig om i hela världen.


Till drömmar om långa middagar i mörka, stearinljusbelysta rum tillsammans med det förälskade paret Justin Timberlake och Cameron Diaz som tätt omslingrade berättar hur man på bästa sätt njuter kall champagne i bubbelbad.


För att i nästa dröm försöka gång på gång att stävja ett galopperande chokladsug genom att baka de mest underbara nötchokladtårtor världen skådat.


Kanske beror det på att hösten är på väg. På att mornarna är kyliga, luften doftar jord och jag drar täcket tätare ikring mig och kryper nära min älskade. Jag vill tända ljus och kura i min trygga tillvaro som är mitt hus på landet. Där björnbären växer sig söta längs vägarna och kommer till sin rätt i alltifrån frukostfil till paj. Jag vill mer än nånsin vara hemma.


Och ändå har jag aldrig varit borta så mycket hemifrån som jag kommer att vara just den här hösten.


Kanske är det jobbet, den annalkande hösten eller känslan av att aldrig riktigt få landa som får mig att vakna tre på natten och undra om jag är riktigt klok, som får mig att ligga och grubbla på om jag kanske måste jobba mindre och köpa ett annat hus på norra Öland där jag kan isolera mig ett par månader, ha ett par får och skriva obegripliga noveller medan jag sippar grönt te och har raggsockar.

Hur det än är så har allt det där jag drömmer om väldigt lite verklighetsförankring. Även om den där chokladtårtan säkert skulle vara försvinnande god.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar