fredag 13 september 2013

det är en tröst att hösten är så vacker.



Idag är det den 13 september och jag känner hösten i mig. Kanske är det för att jag är född under den mörkaste delen av hösten som jag känner mig som mest hemma i den här årstiden. För mig är det en period då jag har lätt att finna lugn och vila trots att livet präglas av för mycket jobb och höga stressnivåer.


Och trots att helgen återigen är fulltecknad hoppas jag kunna vara ute mycket. Den höga klara luften, de dimmiga morgnarna och doften av jord är något av det bästa jag vet. Trädgården ska bäddas om med lite nya höstfärger som får lysa upp nu när det börjar mörkna tidigare och det är dags att börja samla på sig ved inför kylan som jag vet kommer.


Men ikväll tar vi det lugnt. Vi tänder ljus och äter något enkelt tillsammans. Kanske en tallrik len svamprisotto och lite kallskuret tillsammans med ett glas rött. Eller en kantarellsmörgås. Vi får se. Mannen har haft en lika stormig vecka som jag och ena dottern har en ilsken halsinfektion som gör henne trött och svag.


Så några filtar, en brasa och kanske en kaneldoftande äppelpaj får vara helgens signum. Och vila. Massor av vila.

Det är nog det enda som betyder något just nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar