fredag 20 september 2013

låt inte känslorna stanna i era bröst.

Det tog en vecka innan orden kom ut igen. Hösten grep tag om mitt hjärta med sån kraft att jag tappade sans och riktning för en stund. Och jag har nog egentligen inte hittat ut.


I tisdags tog cancern Kristian Gidlunds liv. Jag vet att många har skrivit om honom och inte minst om hur hans skrivande gripit tag i dem och hur fantastisk han var som både person och människa. Och visst grep hans ord tag i oss alla, visst sörjde vi alla över att en så ung person drabbas av något så fruktansvärt. Orättvist menade många. Men när är döden nånsin rättvis?


Ibland önskar jag bara att människor inte behövde olyckor och elände för att öppna ögonen. Vi blundar för döden och glömmer att se personerna medan de lever. När de dör blir de helgonförklarade. Hyllade för de fantastiska människor de var. Sa någon nånsin det medan de levde?


Jag önskar tiden tillbaka. Jag önskar min mamma tillbaka. 

Det är så mycket som aldrig hann bli sagt.

bilderna är från min pinterest

1 kommentar: