onsdag 9 oktober 2013

om nån undrar så är jag upptagen med att utbilda mig till ballerina



När jag har det superstressigt eller snurrigt i livet i största allmänhet (som typ just nu) brukar jag ha svårt för att hitta bra sätt att varva ner. En promenad brukar liksom inte hjälpa, jag tänker oftast för mycket och försöker lösa problemen medan jag går och får andnöd och syrebrist i hjärnan av allt tänkande. Träning är bra men ett jävelskap när man redan innan har galet begränsat med tid och träningen snarare har en tendens att bli jobbigt för att det ska hittas tid till det också. Så när allt som måste göras är gjort och det visar sig att klockan redan är fan på kvällen så hittar jag nån tv-serie som kräver minimalt med hjärnaktivitet och istället får mig att fantisera om nya yrkesbanor jag borde testa på.

Just nu funderar jag på att bli ballerina.


 
Rent formellt sett är tankarna på ny karriär nästan alltid en jävligt dålig idé. Seriöst så hade jag inte kunna ta ett steg i tåskor. Och jag hade sett ut som en elefant förklädd till smällkaramell i tyllkjol. Jag lovar att om min mamma hade försökt sätta mig i balettskola när jag var liten hade nog de strama tanterna som höll i balettdansen satt Evian-vattnet i halsen och mycket bestämt avvisat mig till hoppepolkan i folkdansrummet bredvid.

Men på SVT finns Livet på Operan. En alldeles briljant liten dokumentärserie om operasångarna, balettdansöserna och alla de andra bakom kulisserna på Kungliga operan. Och där kan jag förlora mig själv i tyll och tåskor, arior och kulisser och bara stänga hela världen ute för en stund.

Fullkomligt magiskt om ni frågar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar