lördag 5 oktober 2013

Vad Veronica Maggio, Anders Eldeman och en 20-årsfest har gemensamt

Ja det kan man ju gott fråga sig. Men det är lördagsmorgon i mitt lilla hus på landet och utanför fönstret strilar regnet ner och får mina rutor att se ut som gråtande tonårsflickor med mascararänder. Jag har druckit minst två koppar kaffe redan och har ingen som helst avsikt att sluta än. Tolvåringen provar syrrans bh:ar och Veronica Maggio sjunger att hon och Håkan går omkring i en efterfestskaos i t-shirt och är trött. Och jag väntar på Anders Eldeman.


Sen min mamma dog och min pappa blev ensam är Anders Eldeman och Melodikrysset nåt som kittar samman familjen. Trots att vi bor på olika platser i Sverige så kan vi samlas vid varsin radio, lyssna på dragspelsduetter och operor man aldrig hört, fundera på om dansband nånsin kommer att låta bra och få hjälp av varandra med "bitar" man inte kan via sms. Och visst är det väl så att ungefär 89 % av det man får höra är rena vansinnesmusiken, sånt jag aldrig skulle sätta på själv ens under pistolhot. Men det spelar ingen som helst roll. Det är vår grej och jag tror att min pappa gillar att vi gör det ihop. Det är det enda viktiga.


Och ikväll ska den vuxna dottern hålla 20-årsfest som jag tydligen både ska göra pastasallad och baka foccacia till. Personligen försöker jag dränka hela grejen i nån form av illusion av att hon ska ha barnkalas med tårta, ljus och rosafärgade chokladbollar och inte alls är 20 och får dricka egenköpt cider eller shotta minttu. Rysningarna som går genom en mammas själ när dottern säger "Jo vi tänkte ju shotta på gummibjörnar i vodka" går inte ens att beskriva. Så jag vidtar krisåtgärder och ringer akuten i förebyggande syfte och tipsar nattpatruller och polisen i Kalmar om en "het" adress i stan att hålla ögonen på ikväll. Jag ber kompisar punktmarkera en tunn, mörkhårig tjej i svart tyllkjol med ett stort entourage bestående av unga män med tatueringar och unga strumpbyxbeklädda kvinnor för att se till att de håller sig på mattan.

Om det hjälper? Förmodligen inte ett dugg. Om jag borde få nåt lugnande och behöver terapi för att inse att hon är vuxen? Absolut. 

Tar med andra ord tacksamt emot något lugnande framemot kvällen. Tack på förhand.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar