fredag 22 november 2013

i längtan efter någon älskad känns tiden evighetslång



Den här veckan har känts evighetslång. Kanske är det bara jag som tycker det. Tiden hasar sig fram till den dagen när min älskade kommer hem från USA igen och i den evighetslånga väntan på måndag försöker jag få tiden att gå genom att svära åt den galopperande förkylning jag utan förvarning drog på mig i tisdags eftermiddag. Jag bälgar i mig te och eldar i öppna spisen, kramar mina barn och säger Väääärm mig cirka trehundra gånger på en kväll. Han får gärna komma hem nu.

Han som jag älskar. Mer än vad jag trodde var möjligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar