onsdag 22 januari 2014

I min bokhylla #2


Boktjuven av Markus Zuzak

Det är en: bok som har en annorlunda berättare än vad vi kanske är vana vid när vi läser annan skönlitteratur - Döden. Och Döden berättar om Boktjuven - den unga flickan Liesl Memingers - liv. Och det är en berättelse som får mig att tappa andan. Det är 1939 i Tyskland. Kriget står för dörren och Liesl har precis begravt sin lillebror på en kall och enslig kyrkogård. Där stjäl hon också sin första bok, Dödgrävarens handbok, som en av kyrkovaktmästarna har tappat. Kort därefter kommer hon till Himmels Strasse i den lilla staden Molching där hon blir fosterbarn till Hans och Rosa Hubermann. Fosterpappan lär henne läsa under sömnlösa nätter och snart inser Liesel att orden och böckerna har större betydelse både för henne och hennes närmaste än vad hon först förstått.

Det här gillar jag med den: jag skulle verkligen kunna säga: ALLT! Det är helt klart en av de mest briljanta böcker som jag någonsin läst och jag förstår att den hyllats av kritikerna. Sättet som Liesls historia berättas på är oerhört gripande och för varje blad man vänder sugs man djupare in i boken. Jag har heller aldrig läst en bok som berättat världskrigets fasor berättat ur dödens synvinkel eller sett ur ögonen på en ung tysk flicka. Liesls historia bygger till viss del på de berättelser som Markus Zuzaks mormor berättat för honom om sin barndom i Tyskland under kriget vilket gör att berättelsen känns viktig och inte alls överdriven eller tydligt fiktiv. När jag hade läst ut den var jag tvungen att läsa om flera kapitel för att jag insåg att jag läst vissa saker tidigare men inte uppfattat dem på det sätt som Döden ville att jag skulle ha gjort i slutet. Vad som gör det än mer briljant är att det förmodligen är precis just så berättaren vill att vi ska reagera. Vad kan jag säga, det är en av de absolut bästa böcker jag läst.

Det här gillade jag inte med den: att jag inte hade möjlighet att sträckläsa den. Jag ska läsa om den nångång när jag är ute och reser och det inte finns så mycket annat än att just läsa.

Jag tror att DN skrev i sin recension: köp den, låna den eller stjäl den. Vad som helst. Bara läs den.

Jag instämmer helt i det. Helst innan den kommer på bio i mars 2014.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar