söndag 19 januari 2014

kärleken till dagar fyllda av ingenting


Söndag. Det finns få dagar som är så sköna som just söndagar. Och idag när en oerhört kylig vind fortfarande viner runt mitt hus och snön färgat marken vit stannar jag inne. Jag kryper upp i soffhörnet med en varm filt över axlarna, bläddrar i några tidningar som jag knappt hunnit titta i och funderar på om jag ska läsa ut boken jag håller på med eller om ett par avsnitt av Gilmore girls vore nåt att förgylla en sån här gråtrist dag med.


Igår var det ju lördag och jag tillbringade tid i stallet igen tillsammans med en mörkpälsad skönhet som lystrar till namnet Kingston. Och jag tror att det är bland det bästa jag gjort för min egen skull, nånsin. Att börja rida igen. Tiden från det att jag kör in på stallplanen till dess att jag kliver in i bilen igen ungefär 2,5 timme senare präglas av en fullkomlig närvaro och sinnesro som jag aldrig upplevt tidigare. Jag är verkligen bara där och då. Här och nu får en helt annan innebörd där, med pannan lutad mot hästens varma hals och en hand mot en mjuk mule. Och efter det är jag helt slut. Men så oerhört nöjd.


Och på kvällen fick vi middagsbesök av några fina vänner som vi nyligen börjat umgås med. Vi åt en trerätters bestående av allehanda italienska godsaker som parmaskinka och zuccinirullar med gorgonzola till förrätt, en pasta till huvudrätt som kallas Gudfaderns pasta och är precis så mäktig som namnet förpliktar och varma chokladbakelser med marinerade jordgubbar med basilika till efterrätt. Några glas rödvin och härligt prat och många skratt senare var klockan halv ett och våra vänner begav sig hemåt i natten. Och både jag och mannen kände oss så himla glada och nöjda med kvällen. Egentligen är det helt otroligt vad en enkel kväll med några fina vänner och god mat kan göra för själen så här i midvintertid.


Så idag är det lugna gatan här hemma alltså. Mannen har åkt till stan för att packa och fixa i sin lägenhet och kanske ta en kaffe med en vän. Flytten är bara några veckor bort nu. Och medan han är iväg gör vi alltså egentligen ingenting. Men yngsta fjärilen och jag pratar om spel och kanske lite mer av det där varma teet som jag redan fått i mig en del av och det får mig att tänka att det är för himla fint ändå.

Det där med att ha dagar som man fyller med massor av ingenting. 
Iallafall inte mer än att bara vara. 
Med dom man älskar mest. 

Fin söndag önskar jag er.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar