tisdag 21 januari 2014

tisdag och jag mutar ungen med tuschpennor i ren desperation



Den som sa att det var enkelt att vara mamma till en tolvåring borde få stryk. Idag har jag köpt mutor i förhoppning om att yngsta fjärilen ska tycka att det är askul att börja göra sina läxor med lite mer entusiasm och med mindre tjat från sin mamma. Särskilt viktigt den här veckan kan man tycka eftersom det på veckans skolagenda finns både matteprov och So-prov, engelsk läsläxa med glosor och en likadan i spanska. Och till detta serveras en måttligt motiverad tolvåring med förkärlek för helt andra saker än att plugga matte. Efter sjuhundrafyrtiotre sammanbrott och minst lika många tjatiga harranger om varför det är viktigt drog jag ut på stan vid lunchtid i jakten på den perfekta mutan. Två gula gloshäften och ett set med snygga skrivpennor i blandade färger. Med det i åtanke kommer här:


* Att lyckas få tweenien att göra sina läxor utan att, efter cirka tio minuter, vilja dunka huvudet i en betongvägg för att man låter så oändligt tjatig. Jag menar seriöst att mitt ansikte snart finns under "tjatig morsa" i varje akademisk ordlista

En annan aspirant på den titeln är för övrigt

* Att få barnen att inse att skitiga kläder inte klättrar in från övervåningen i tvättmaskinen på bottenvåningen. Självmant.

eller den här

* Att komma iväg till skolan utan att behöva tvärbromsa cirka 1,5 km hemifrån för att någon glömt a) gympakläderna, b) cykelhjälmen, c) cykelnyckeln


Så idag har jag alltså gjort det varenda mamma som är vid sina sinnes fulla bruk har gjort någon gång under tiden de varit föräldrar: mutat mitt barn. Om det funkade? Jodå. Läxläsning 1,5 timme - check! Utan gnäll och tjat från mamman - inte fullt så check som jag önskat men bättre.


Jag är ändå något av ett geni.

Eller bara oändligt patetisk.

Det återstår att se.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar