torsdag 6 februari 2014

att ha gift bort en brorson

I helgen som gick gifte min bror bort sin äldste son, Viktor. Han och hans Madeleine lovade varandra evig kärlek och trohet till tidens ände i Helga Trefaldighetens kyrka i Uppsala. Ceremonin var bland de kortaste jag någonsin varit med om men inte ett dugg mindre vacker för det. Hade prästen brått hem till mello kanske? Ja, det var ingen som kunde svara på.


Det vackraste med en vigsel är i mitt tycke inte själva akten i sig självt, den är sällan någon vidare överraskning. Och många gör misstaget att titta på bruden när hon kommer in genom dörren, kanske i armkrok med sin far. Men jag älskar att titta på den blivande mannen. Att se honom försöka behålla lugnet innan dörrarna går upp och sedan den genuina, avskalade, känslosamma glädje och stolthet som sprider sig över hans ansikte när de väl gör det och han får se sin älskade gå emot honom. Det. Det är något alldeles extra. Och det var det även i lördags.


Bröllopsfesten hölls på Västgöta nation och min bror höll ett vackert och ärligt tal som kändes ända in i djupet av mitt, och säkert alla andras, hjärtan. Men det var nog främst när min andra, yngre brorson, Alexander, höll sitt tal till sin bror som varenda en som försökt hålla tillbaka tårarna fullkomligt misslyckades. Ett bra tal kommer från hjärtat och är sällan nedskrivet på papper, var det någon som sa. Och ibland är de bästa talen de som kan summeras: Jag älskar dig och är så enormt lycklig för din skull. 


Jag önskar att min mamma hade fått leva och se den här dagen men är glad att min pappa var pigg nog att delta. Dagen då familjen på nåt sätt fick en djupare betydelse för mig. Igen.

Viktor & Madeleine. 

Vi önskar er all väldens lycka.



de vansinnigt suddiga bilderna är tagna med min mobilkamera. av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar