tisdag 4 februari 2014

ibland önskar jag att jag inte bakade kakor när frustrationen når max

Här sitter jag nu. Misslyckad i mitt eget huvud och frustrerad beyond rikets alla gränser. Kaffe har jag bredvid mig och i ett lamt försök att inte börja gråta med massiva hulkningar serverade jag kakorna jag just bakat i ren frustration på ett vackert marockanskt fat. Om det hjälpte? Inte ett dugg. Kakor som bakas när man egentligen borde ha skrikit rakt in i en kudde eller ha gömt sig i en garderob och upprepat ordet pisspotta 5263 gånger blir aldrig bra kakor. Ändå bakar jag alltid när jag är arg, ledsen, frustrerad eller allmänt missnöjd med livet. Eller möblerar om. Det funkar fint som terapi det med.


Jag behöver lära mig tålamod. Är det någon som säljer kurser i det eller i att andas genom näsan och tänka inte nu, det kommer sen, utan att drabbas av en akut och översvallande känsla av att då blir det aldrig av. Säg till dem att ringa mig. Förresten kan alla ringa mig som vet nåt om hur man hanterar saker som avviker utanför det man hade tänkt sig. Är urdålig på att klara det. Jag gillar när det blir som man bestämmer att det ska bli, och så som man gjort upp om innan. Så att jag vet. Diagnos, någon?


Idag blev inget som jag hade tänkt mig. Det enda glädjande som hände var att en av mina finaste vänner som bor alldeles för långt bort ringde. Bara för att hon tänkte på mig. Jättemycket.

Ibland saknar jag så att själen vrider sig.

Då är det också bra att låta bli att baka kakor.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar