tisdag 11 februari 2014

natten blir dag, alla står kvar



Tittar in, vänder blad, lyssnar grått, andas dag. 

Dagarna går och jag är mitt uppe i en period kantad av ordnat kaos. Jag mår bra men är tröttare än nånsin och har hört John Mayer i huvudet hela veckan. Konstigt att musik kan ha sån inverkan på en sån som jag. Och på nåt sätt kompar hans musik flytten till en ny plats på ett fint sätt.

Vi försöker välja färger till lägenheten och på jobbet skrattar mina kollegor vänligt åt att jag trivs bäst i vitt, vitt, vitt med en skvätt svart och grått. Färg betyder mycket för mig och påverkar oerhört mycket mer än vad jag kan förklara. Försiktiga ord mumlar jag blir en stressad och orolig själ av för mycket färg och svart dämpar och lugnar mig. Några tror jag är trendkänslig. Jag tror bara jag är just det. Känslig.

Jag är en person med ett brett spelfält av känslor. Några som jag kan kontrollera bättre än andra. Rött gör mig nervös, blått gör mig tanklös och avstängd. Gult får mig att tänka på bränder och grönt gör mig arg. Varför är det så? Vitt däremot lugnar. Svart dämpar alla andra okontrollerade delar av mig och låter mig gömma mig utan att bli osynlig. Den balanserar alla de saker som är jag. 

Och grått är bara fint. Den påminner om hemma.

Färg är svårt att enas om. Man får kompromissa mycket med sin egen person när den man lever med trivs i färgglada miljöer. Ibland undrar jag hur han orkar. Tålmodig är han. Den jag älskar. 

Ibland mer än jag förtjänar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar