fredag 11 april 2014

att ha receptet på den perfekta fredagskvällen

Väl tillbaka hemma efter fyra intensiva arbetsdagar i Umeå finns det få saker som känns så bra som att ha laddat upp för en perfekt start på helgen. Mannen står i köket och kokar svamprisotto som vi tydligen ska äta nån köttbit till. Och jag svängde förbi den statliga dryckesinrättningen på vägen hem från jobbet och plockade upp en mörkröd, smakrik chilenare som förhoppningsvis ska ta maten till nya höjder.


Men det bästa av allt är att mannen, som vet precis vad jag gillar och hur man får en hårt arbetande sambo att klistra ett leende så stort att en bredkäftad groda skulle bli avundsjuk, hade beställt ett helt paket fyllt till bredden med nya tv-serier som han hämtade på vägen hem. Vad som fanns i? House of cards, Sopranos (som jag faktiskt inte sett!) och andra säsongen av min egen favoritserie: The good wife. Och sen. Äntligen. Tredje säsongen av Game of thrones. Min drog här i livet sen han introducerade mig för så där ett par månader sen. Helt omöjlig att sluta se när man väl har börjat! I väntan på säsong två av Newsroom (som ni vet att jag älskar bl.a. för att den har den bästa vinjetten typ nånsin gjorts, får mig att börja gråta direkt för att den är så jefla bra) är Game of thrones tha shit här hemma. Vem min favorit är?


Eftersom de tog kål på Ned Stark (och nära nog mig på kuppen) så var jag tvungen att hitta en ny. Jacquen H'ghar. Minus för att han inte har skägg men han är den coolaste jag nånsin sett i en tv-serie. Han är superhård och brutal, javisst, men sättet att uttala valar morghulis på får mig att tappa rädslan för döden fullkomligt. Ja jag vet, det är lätt att förälska sig i Jon Snow (vansinnigt snygg, dumdristigt lojal och nästintill odrägligt rättskaffens) eller Robb Stark (män i typ skägg med darewolves som kompisar och mod är svåra att motstå) men det räcker liksom inte. Inte i Game of thrones. Man får inga poäng för att vara rättskaffens och snygg. Däremot är det gott om män att hata. Och kvinnor för den delen. Cersei är den mest brutala kvinna en man nånsin kunnat fantisera ihop och hela serien får en att undra: vad i helvete är det för fel på karln som hittade på allt egentligen? Eller snarare, finns det nåt som står rätt till? Här kan ni förresten läsa en alldeles briljant recension om fenomenet.


Så ikväll blir det fredagsmys deluxe i tandläkarhuset. 

Risotto, rödtjut och vackra män.

Nästan för bra för att vara sant.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar