lördag 14 februari 2015

om den största av kärlekar och en bok alla borde läsa

Det är lördag. I morse vaknade jag som så många gånger förut med en berättelse, en idé till något skrivet, i huvudet och var tvungen att plita ner orden som satt fast i mobilens anteckningar. Kanske berodde det på att jag åt lunch med en fin vän igår. En person som inspirerar mig och som har åstadkommit något som jag själv har varit för feg, för stressad, för självkritisk och för lat att göra. Hon är på väg någonstans och jag beundrar henne mycket. 

Idag är det lördag och jag har druckit mitt kaffe och pratat färg med min sambo. Vi ska måla igen. Sakta men säkert börjar lägenheten ta en form som jag tycker om. Sen läser jag lite igen. Många skriver om kärlek idag. Om hur mycket de älskar. Jag tänker att det är något man borde göra mer än bara en dag om året. De enda orden som fäster bland den enorma mängd som finns där ute idag är Grenna museums.

Texten som handlar om om Nils Strindberg och Anna Charlier. Vet du inte vilka de var?

"Anna Charlier och Nils Strindberg förlovade sig 26/10 1896. Sommaren 1897 reser Nils med Andrées polarexpedition för att nå Nordpolen. Han kommer aldrig tillbaka. Anna väntar förgäves och gifter sig efter många år med en annan man. När Anna dör står det i hennes testamente att hennes kropp ska begravas med maken men hennes hjärta med Nils. Allt sedan dess vilar Annas hjärta i ett silverskrin bredvid Nils."

En av de bästa böckerna som jag läst i år är Bea Uusmas bok Expeditionen. Den handlar om Salomon August Andrés ballongfärd till Nordpolen där Nils Strindberg och Nils Fraenkel deltog. Ingen nådde målet. Ingen kom tillbaka hem igen. 

När jag var 14 skrev jag ett arbete om Andrés ballongfärd. Redan då sveptes jag med i det enorma i äventyret de gav sig ut på, i deras öde. Bea Uusmas text känns därför som hemma, jag förstår hennes kärlekshistoria, den besatthet som drabbade henne och som fick henne att resa till Vitön om och om igen för att ta reda på sanningen. Expeditionsmedlemmarnas öde påverkar mig djupt, jag tänker på dem ofta. 

Har du inte läst boken tycker jag att du ska göra det. Det är ett stycke svensk historia som alla bör känna till. 

Jag vill också åka till Vitön. Jag vill veta vad som egentligen hände.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar