fredag 24 april 2015

jag är inte tillräckligt gammal för det



Jag kommer hem efter knappa 24 timmar på den ö som jag sedan barnsben kallat min. Med en svart tyngd sittande exakt mitt i bröstet lämnade jag de milsvida stränderna bakom mig, skogen med den lilla sjön där jag och mina kusiner paddlade gummibåt och fångade grodor när jag var barn, de stolta ruinerna i kvarteren där jag vissa nätter drog runt med ett tonårskrossat hjärta pulserande i min hand och letade efter svaren på vad jag då tyckte var livets största fråga. 

Jag lämnar ön med vetskap om att jag snart, kanske snarare än jag någonsin insett, är nästa generation. Jag vill skrika att jag inte är redo men jag är säker på att ingen skulle lyssna. Jag pratar med mamma som redan vilar under träden på kyrkogården där marken täckts av vintergäck och havet brusar hemtamt i bakgrunden. Orden kvävs i tårar som smakar salt. Det är så jävla orättvist. Sen besöker jag honom på sjukhuset. Min pappa. Den segaste mest ihärdigt kämpande gubbe jag känner. Don Quijote slogs mot väderkvarnar. Pappa slåss mot en sjukdom som aldrig vill ge upp.

Jag är 40 år 5 månader och 24 dagar och jag är verkligen inte redo. Att bli nästa generation. Utan föräldrar i livet. Jag är inte tillräckligt gammal för det. Det blir man nog aldrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar