tisdag 5 maj 2015

allt börjar i tanken


En sak som all denna sorg som drabbat mig på sistone har lärt mig är att allt börjar i tanken. Det är i tanken vi stänger och öppnar dörrar, det är ingen som gör det framför oss eller åt oss. Om vi tror att vi kan, orkar, vågar så har vi vunnit. Och jag vägrar att förlora.

Tisdag en och en halv vecka efter att jag blivit föräldralös har jag insett att jag må vara just det, föräldralös. Men jag har så mycket mer. Jag har tre syskon, en sambo och vänner som alla bildar ett skyddsnät för mig att trilla ner i. Och vissa, vissa dyker upp och tar emot när man minst anar det. Vänner som ringer och får en att skratta när tårarna rinner, som frågar hur man mår utan att för ont om tid för att verkligen lyssna till hur man mår. Och jag vill skratta.

Jag vill sova halva förmiddagen.
Jag vill fuldansa till musik i vardagsrummet.
Jag vill gå barfota hem i sommarnatten.
Jag vill hoppa från bryggor.
Jag vill dricka kaffe med kollegor.
Jag vill hångla så mycket att läpparna bli ömma.
Jag vill känna solen mot min hud.
Jag vill cykla på grusvägar.
Jag vill ringa mina vänner för att säga ingenting.
Jag vill krama mina barn.
Jag vill resa till världens ände och tillbaka.
Jag vill vårda mina vänskaper.
Jag vill lösa melodikryss med mina syskon.
Jag vill äta glass mitt i vintern.
Jag vill skriksjunga i bilen.
Jag vill älska till tidens slut.

Vad vill du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar