söndag 28 juni 2015

en lagom blandning av ingenting, en kärlekshistoria och en cykeltur

Inte klokt egentligen vad fort en vecka kan passera. Jag har haft semester och lyckats göra precis ingenting. Inte för att det kanske var den huvudsakliga planen men med facit i hand inser jag att just det där ingenting var det bästa med hela alltet. Det ger en sån skön kontrast till det där andra man sysslar med resten av året tycker jag.


I fredags åkte vi iväg på en liten miniweekend jag och mannen. Jag har så länge jag kan minnas velat åka till Gränna och titta på utställningen över Andrée-expeditionen och nu blev det äntligen av. Gränna är en ganska mysig plats även om det vill till att man letar sig in bakom huvudgatan där polkagriskokerierna trängs värre än packade sillar och tyska turister står och fotograferar i varenda gathörn. Men på innergårdarna trängdes bara prästkragarna, jättefint om du frågar mig.


Och museet var lika magiskt som jag förväntat mig.På nåt obeskrivligt sätt var det som att komma hem till något välbekant och tryggt. Min första bekantskap med Andrée och hans besättning på Örnen gjorde jag när jag gick i sjuan. Sen dess har jag  många gånger funderat på när jag ska ta mig till museet och se sakerna med egna ögon. Nu är det gjort. Där fanns självklart också de här bilderna, av Anna Charlier och Nils Strindberg. Det finns några sådana kärleksöden som etsat sig fast i mitt sinne. Den mellan Anna och Nils är en av dem. Om det har jag skrivit här.

Kvällen och natten spenderade vi sedan i Jönköping. En stad som jag tycker väldigt mycket om och som kanske förtjänar ett helt eget inlägg i framtiden?


Vädret har annars inte visat sig på sitt bästa sommarhumör under veckan men på nåt sätt har det inte gjort så mycket det heller. Idag var det varmare än det varit på hela veckan så mannen och jag tog cyklarna och trampade ett par mil i utkanten av staden. Rätt fascinerande ändå att bo med det riktiga landet så nära inpå. Bara ett par kilometers trampande förde oss ut bland hagar och ängar, stenmurar och gamla kyrkor. Ibland blir det så pittoreskt och vackert att man vill skrika.

Så det var första semesterveckan det. En lagom blandning av ingenting, en kärlekshistoria och en cykeltur. Nog borde väl det göra en redo för lite jobb igen?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar