onsdag 15 juli 2015

i min bokhylla #14

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

För två somrar sedan läste jag den här svenska klassikern. Jag hade inte läst något av Söderberg förut men snappade upp ett tips om honom via en av de bloggar jag läser då och då. Sen jag gick i skolan bär jag med mig en skepticism mot svenska "klassiker" som verkligen är fullkomligt oförtjänt och jag är glad att jag nu kan säga att jag lyckats tvätta bort det förakt som mina dåvarande svenskalärare lyckades parkera i mig. Söderberg är en av svensk litteraturs höjdare skulle jag säga. Alla ni som gillar Lena Andersson och den typen av avskalade, brutalt ärliga böcker borde läsa Söderberg. Ni som älskar språket, Stockholmsskildringar och magiska scener där man nästan förväntar sig Håkan Hellström stå i ett hörn och gnola på nån låt i sjömanskostym, ni kommer inte bli besvikna. Berättelsen om Lydia Stille och Arvid Stjärnblom, en hundraårig kärlekshistoria, kunde lika gärna ha utspelat sig idag.

Det här gillar jag med boken: "Nästa afton klockan nio stod han på Johannes kyrkogård och såg upp mot hennes fönster. Det lyste ett svagt ljus. Han gick upp de fyra trapporna och ringde på dörren. Ingen öppnade. Han ringde igen. Ingen öppnade dörren. Han ringde för tredje gången. Ingen öppnade. Han gick på en krog och söp förfärligt."

Jag älskar att det är Arvids smärta vi får dela, att det är Lydia som är svårfångad, omogen och utnyttjar. Det känns befriande när man läst många böcker där det är kvinnorna som våndas av sina kärleksbekymmer, är dem som "känner mest" och blir illa behandlade av de män som de älskar villkorslöst. Det finns med all sannolikhet minst lika många kvinnor som utsatt män för samma sak.

Det här vill jag läsa härnäst av Söderberg: Doktor Glas. Och sen gärna Gregorius av Bengt Ohlsson.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar