torsdag 23 juli 2015

i min bokhylla #15

Flickornas handbok i jakt och fiske av Melissa Bank

Chick-lit av typen Marian Keyes är inte min typ. Jag läser inte heller Candace Bushnells böcker eller lockas att läsa Sophie Kinsella. Däremot har jag en tendens att fastna i Lucy Dillons böcker om hundar, kärlek och den engelska landsbygden. Kanske är det språket i dem, eller det faktum att det från min sida krävs så lite koncentration för att läsa dem. Att de slukas med fördel i en solstol under parasoll på den grekiska västkusten, en bladvändare som inte kräver pauser med större ansträngning än ett dopp i Medelhavet?

Melissa Banks handbok är egentligen ingen handbok alls. Man kan inte ta den och läsa sig till självhjälp. Däremot är den en sju episoder lång odyssé genom man får följa Jane Rosenhals förhållanden med olika typer av män: själviska män, snälla män, fega män, yngre och äldre män. Den startar när hon är 14 och upptäcker att det finns ett pågående spel mellan kvinnor och män som inte alltid är helt enkelt att förstå. I vanlig ordning var det inte själva storyn som fångade mig, utan orden. Språket. Sprängfylld med cyniska citat om kärleken till män och kärleken i stort. Något som vid tillfället jag läste den tilltalade mig särskilt.

Boken passar: Tjejer, kvinnor tja t o m män kanske. Unga tjejer tror jag är klippta och skurna ur målgruppen. Gillar man böcker av den typ jag beskrivit ovan tror jag att det här är själva ur-boken, böckernas bok av den typen. Den passar också den som gillar ganska lättillgängligt berättande, episoderna är inte alltför långa och har ett språk som åtminstone i vissa fall är rappt och nyanserat.

Du ska inte läsa den om: du avskyr allt vad Carrie Bradshaw heter, eller har sett Girls och ifrågasatte precis hela meningen med den. Du ska inte heller läsa den om du förväntar dig få tips om hur man faktiskt gör för att agna, fånga in och behålla en man (eller kvinna för den delen).

Jag skulle säga att det här är långt ifrån den mest briljanta bok om kärlek och relationer jag har läst. Man kan ju helt klart konstatera att antalet liknande böcker ökat explosionsartat sedan Melissa Banks bok gavs ut i slutet på 90-talet. Jag skulle säga att om man vill läsa något bättre så kan man läsa Lena Andersson eller helt enkelt byta genre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar