fredag 18 september 2015

september


September rusar förbi och jag drar min nya stickade kofta närmare runt mig. Luften är hög och lätt att andas trots att förkylningen är inne på femte veckan och luftrören skriker för varje andetag jag tar. På dagarna är solen varm och när jag kommer ut från jobbet vill jag helst cykla till havet och sätta mig på bryggkanten eller åka ut i skogen och sätta mig på en stubbe. Jag längtar efter resor och nybryggt kaffe i termosar. Jag ger mig själv löften varje morgon om att den här hösten ska jag göra precis som bara jag vill. Hittills har få löften hunnit bli infriade. Och kanske är det just det. Att alla dom där sakerna jag vill göra får stå tillbaka för allt meningslöst som måste hinnas med istället? 

September rusar men ger löften om förändring.

Kanske är det ändå dags ändå?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar