torsdag 7 januari 2016

vinterdagar

Så kom då ändå äntligen lite snö. Jag har måndag på en torsdag och funderar mest på hur mycket jag hellre skulle vilja vara ute och promenera i den virvlande snön än att sitta på jobbet. Utanför fönstret lägger sig allt det vita som en dämpande, mjuk filt och jag inser hur mycket jag gillar när vädret uppför sig så här. 


Min julledighet blev inte så himla ledig som jag hade hoppats men på ett sätt gör det inte så mycket. Jag försöker fokusera på det som inte är så negativt och tänker att 2016 minsann ska bli långt mycket mer energigivande och snällt än vad 2015 var.


I tisdags lämnade jag Gotland efter en kort tur som inte gick så mycket i det glada tecknet eftersom jag var där för att gå på begravning. Min äldsta väns mamma rycktes bort av cancer alldeles för tidigt och för mig fanns det inget annat jag ville hellre än att vara där för min vän och få möjlighet att säga farväl till en fantastisk person som betydde mycket för mig när jag växte upp.


Men jag lämnade också ön med en insikt. Något som funnits där länge men som jag inte vågat säga rakt ut eller ta tag i. Något som när den tog tag i mig planterade sig som den mest självklara sak i världen och som därför måste bli ett av mina mål för 2016. Vad det är? Ja, det får jag nog återkomma till när det väl blir dags och jag har kommit lite längre i mina planer. 

Men jag vet att det är bland de bästa av beslut jag någonsin fattat.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar