tisdag 2 februari 2016

I min bokhylla #16

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

Det var lite motvilligt, det måste jag erkänna. Att plocka upp och läsa Tove Folkessons bok. Kanske var det rädslan för att den inte skulle vara så bra som alla recensenter skrivit att den skulle vara eller helt enkelt för att det skulle finnas för mycket som jag kände igen mig i. Nu när jag har läst den inser jag att det var ganska mycket av det första och mindre av det andra.

Boken handlar om: Kalmars jägarinnor; Linden, Jenna, Sudden, Jossan och Eva Zachrisson. De går på gymnasiet i Kalmar och försöker precis som egentligen alla gymnasietjejer i grupp - upprätthålla en nivå som de själva anser är mycket bättre, coolare och roligare än alla som står utanför gruppen. I det här fallet handlar det om handbollstjejerna, som jägarinnorna är mer än beredda att göra allt för att inte bli som. De festar, de har problem hemma, de spyr på Larmtorget och hånglar och ligger med killar som i många fall är mer ligister än coolaste killarna i stan. Eller så är de just det. Just då. 

Boken handlar om tiden fram till examen, och tiden efter det när några återvänder till Kalmar efter en tids bortavaro. Insikten om att ingenting består efter gymnasiet så som man tänker att det ska göra är kanske bokens lärdom och insikten om att de som blev kvar inte alls är som man själv längre är och att en nära vänskap snarare skaver och är plågsam svider i slutet av boken som ett skärsår gjort av papper.

Det här gillade jag med boken: Tove Folkesson har ett sätt med orden som jag gillar. Boken är lättläst och har ett vansinnigt driv. Man sveps med och tycker till och med emellanåt att det är lite småroligt.

Det här gillade jag inte: Alltså tonårstjejer är rätt osympatiska. Jag börjar undra om jag och mina kompisar också var så där odrägliga som faktiskt jägarinnorna är emellanåt. Och det är ju aldrig riktigt roligt att hitta saker som man kan säga jo, så där var det nog om. Särskilt inte om det är saker som svider så där i efterhand.

För alla som växte upp i Kalmar på slutet av åttiotalet och början av nittiotalet så är det en lysande skildring av en stad och en ungdomstid som man säkert, åtminstone till viss del, kan känna igen sig i. Den är läsvärd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar