fredag 26 februari 2016

just här, just nu


Innan jag insett att det måste ske en förändring av mitt liv har det hunnit bli fredag igen. Tiden rullar på fort, fort och jag har egentligen alldeles för mycket att göra. Men på nåt sätt känns hjärnan tom, dränerad och spärrad. Ute skiner solen nu och jag kommer på mig själv att tänka att jag borde vara mer utomhus, sitta mot en vägg och dricka en kopp kaffe, gå långpromenader och andas frisk luft.


Visst är det sorgligt att hemska, dramatiska eller ledsamma saker måste hända innan man kommer till verklig insikt att det sätt man lever på måste få ett slut. Att alldeles för mycket tid går åt till meningslöshet och slentrianmässiga, halvhjärtade engagemang i saker som man egentligen, med handen på hjärtat, skiter fullständigt i. Att man egentligen skulle vilja ägna tiden åt andra saker som betyder mer. Flera sådana saker hände mig förra året men först nu, när en sådan sak drabbat fast någon annan som mer är mig en ytlig bekant än nära vän, ja då är det som om ljuset tänts och någon hittat hem.


Så idag gör jag ett löfte till mig själv. Att leva livet fullt ut, att våga satsa, våga våga, att inte ta någonting för givet, att inte acceptera skit som gör mig ledsen eller svag, att ta tillvara på tid som är min egen, att sluta ägna mig åt måsten som jag satt upp som hinder för mig själv. Att öppna upp och släppa in, att andas in och ut och vara lycklig i det jag har. Att vara tacksam varenda dag för att min familj får må bra och för att jag får vara frisk.

Livet är för kort för att inte ta till vara på just här, just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar