tisdag 24 maj 2016

Livet de senaste två månaderna

Som säkert inte har undgått någon så tog jag en rätt lång paus från skrivandet här. Otroligt mycket har hänt de senaste cirka två och en halv månader som jag varit frånvarande och livet som det ser ut just nu får mig att känna mig närmast genomskinlig. Det är en väldigt märklig känsla att förlora båda sina föräldrar, att städa ur ett hem som funnits där i mer än trettio år och varit en plats jag återvänt till varje år, sommar efter sommar, höst efter höst. Nu finns inget kvar och jag känner mig oerhört gammal.


Att Gotland är speciellt för mig, det har jag fattat för länge sen. Men att det är en del av mig, av min identitet, mitt jag och att jag utan det känner mig sårbar, vilse och ensam. Det. 

Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Nu vet jag inte vad jag ska göra riktigt. Den mest akuta känslan skriker att jag måste skaffa något eget. Plånboken skriker låt bli. Gotland är fan inget ställe man spontanköper ett hus på - bara så där. Oavsett vad människor med obegränsade möjligheter tycks tro. Det är inte det normala. Det normala är att man bor i en lägenhet som också kostar pengar, att man vill resa, att man har barn som man vill ge möjligheten att åka på träningsläger, att man har ett vanligt jobb som betalar vanliga pengar men för den delen inte tillåter ett permanent boende och ett annat på en ö som det också kostar ganska mycket pengar att ta sig till.


Så jag försöker mest andas just nu. Och känna en tacksamhet för det jag faktiskt har. Inte det jag kunde ha haft. Jag försöker tänka. Tänka hur jag egentligen vill leva mitt liv när det ser ut som det gör och saknaden av människor och plats är så stor att bröstkorgen håller på att sprängas. Det finns en lösning. Det vet jag.

Det handlar bara om att våga tro att den finns där när jag är redo.


1 kommentar: