tisdag 21 mars 2017

2000-talets Memento mori


Att Memento Mori var en populär genre inom konsten redan på Shakespeares tid, det är nåt vi vet sen länge. Det fullkomligt vimlar av referenser till döden i alla de möjliga typer av konstyttringar, särskilt under 1600-talet då människor intressant nog verkar ha varit nästintill mer upptagna av döden än livet. Nu då? undrar ni då kanske. Hur blir vi påminda om vår dödlighet idag? Jo! Det ska jag tala om för er. Det stavas:

O_R_A_N_G_E_A _K_U_V_E_R_T_E_T

När det orangea kuvertet dimper ner i brevlådan låter jag det ligga i dagar, ibland veckor innan jag ens sprättar upp den igenlimmande flärpen på baksidan. Känslan är att om jag gör det är det som att öppna Pandoras ask - all världens lidande släpps ut. Och sen när jag ändå fattar mod och drar ut det dubbelvikta pappret slår texten mig i ansiktet som ett hånflin. "Vill du gå i pension?" kraxar bokstäverna mot mig. Jag nickar intensivt. JOBBA JOBBA JOBBA!! vrålar texten tillbaka.

Sen slår jag upp sidan två och möter min memento mori. "Kom ihåg Ulrika, det är inte långt kvar nu" viskar Pensionsmyndigheten och illustrerar med en praktfull graf i svart, grått och orange hur länge det är kvar till jag 1) kan gå i pension 2) kan vara pensionär innan DÖDEN (uträknad här enligt medellivslängd) kommer och tar mig.

Pensionsmyndigheten alltså. 2000-talets AB Memento Mori.

De gör sitt jobb bra, dom j-vlarna.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar