att tackla istidskyla i en död bil eller hur var din tisdagskväll?

Jag hade en rätt bra tisdag igår. Även om det visade sig att det trillade ner ytterligare 20 centimeter snö över mitt lilla hus på landet och jag som vanligt insåg att att plogbilen inte tar hänsyn till att en liten polo har svårt att ta sig över en halvmeters plogvall klockan fan på morgonen. Jag hade en rätt bra tisdag igår. Även om det visade sig att dagen masade sig fram, att jag inte har tillstånd att ladda ner ett program till datorn på jobbet som det visar sig att jag måste ha för att sköta vissa arbetsuppgifter och av denna anledning hamnade i en ofrivillig diskussion om datasäkerhet vilket var rätt tråkigt. Jodå. Jag hade en rätt bra tisdag igår. Även om min lilla bil fick för sig att tvärdö vid bensinmacken klockan 21.13 och därefter vägra visa minsta livsgnista. Ute var det dessutom istidskyla och jag har inga startkablar i bilen. Nämnde jag förresten att sista bussen hem går kl 21.02 och att jag har 2,2 mil hem?

 Via 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Ibland hatar jag att vara ensamstående, vara bil-imbecill och bo så snett ute på vischan att bussarna inte ens går dit. Speciellt hatar jag det sena tisdagskvällar när det är snorkallt ute och det enda man vill är att komma hem och bälja i sig te framför brasan. Så imorse tog jag bussen in till stan i 14,9 minusgrader och hoppade av vid bilfirman där min bil bestämde sig för att lägga fötterna i luften som lägligt nog är en Volkswagenverkstad och hoppades att nån snäll själ därinne skulle förbarma sig över en stackars ensam kvinna med död bil. Och jodå. Visst skulle de försöka ge min stackars bil en chans till återuppståndelse.

Så idag står jag på jobbet i raggsockor och stickad tröja och försöker tina upp sen igår och hoppas att verkstans mun-mot-mun metod på min bil funkar utan att tusenlappar (vilket inte är troligt) fladdrar ut ur mitt liv likt kvastarna i en Quidditch-match. Och jag kan inte låta bli att undra om det där med häst trots allt vore en lösning ändå?