bland sommarblomster och rosaröda smultron

Vi tar en cykeltur på kvällen. Vinden är fortfarande ljum när vi leder ut våra cyklar på vägen utanför huset och lämnar det krasande gruset bakom oss. Solljuset silas genom trädkronorna och vinden doftar varm jord, tallbarr och sommarblomster. Vi passerar små röda hus, ängar fyllda av gräs och knallröda vallmon som jag vet är sådär mjukt svala när man plockar dem och håller dem mot kinden. Runt det vackra grå huset med glasverandan är åkrarna fulla av stolt vete och havre som sträcker sig mot ljuset och vajar tyst i vinden. Några lamm betar i hagen och när dottern ropar bäää skuttar de till och ropar tillbaka som om de ville säga hej. Gruset knastrar när vi stannar till längs väggrenen, där växer de första smultronen gömda under vildhallonens vassa taggar och gräsets skyddande tak. Och mitt hjärta svämmar nästan över lite när jag ser lyckan i mitt barns ögon när hon trär smultron efter smultron på ett strå och hennes fingrar färgas rosa av bärens saft.

 När vi kommer hem tar vi en runda i trädgården och tittar på allt det gröna som skjuter upp sina första skott i vårt lilla trädgårdsland. Ruccolaodlingen har börjat bre ut sig och spröda ärtskott tittar nyfiket upp ur jorden. Och när dottern tittar på mig och säger Vi har det så bra här på landet, mamma så känner jag mig på nåt märkligt sätt så mycket rikare just ikväll än jag har gjort på väldigt länge.

Sommarkvällar alltså. Det finns baske mig få saker som slår det.